Konsten att göra något

I vilken ände ska man börja? Bilen? Maten? Semesterplanerna? Byta ut all elektronik mot klimatsmart? Äta mindre? Sluta andas? VAD!!? Eller ska man bara köra strutsvarianten och hoppas att någon annan löser allt. Gå i idé och hoppas att man vaknar och alla larmrapporter bara var otäcka mardrömmar. Bättre att göra något konkret. 

Erik Ahlström är en person som bara gör och dessutom alltid får med sig anhängare. Genom att själv ge sig ut på kul och galna grejer, rätt ut i naturen, närsomhelst, varsomhelst oavsett väder och vind.  Jag tror inte att jag känner någon som njuter så av naturen som Erik och dessutom förmedlar det så oemotståndligt. Svårt är att inte gilla hans bilder och taggar från hela världen. Precis som att inte Plogga. 
Det som började som en liten grej har på kort tid växt sig till en nationell, sedan global folkrörelse vars namn till och med letat sig in i vår svenska ordlista. Man plockar skräp medan man joggar. Hur enkelt som helst. Lika självklart som att om man gillar att vistas i naturen får man också hålla den ren.  Inte slänga utan plocka upp det skräp som andra slängt och agera god förebild.  

En annan Eriq, fast med annan stavning och efternamnet Agélii, bestämde sig för att göra något konkret för miljön snarare än att bara prata om det. Som flitig sportdykare hade han upptäckt soptippen på havets botten och beslöt sig för att ta saken i egna händer. Projektet  Rena Botten  är sedan i våras i full gång med jättejobbet att som de själva uttrycker det “ta upp skiten till ytan”. Ett gäng frivilliga dykare assisterade av landkrabbor som för hand tar emot och fyller big bags efter big bags med det mest osannolika skrot som dumpats i all tyst- och olaglighet. Tungt skrot som ingen ser och som förstör djur och växtliv och som borde få mänskligheten att skämmas. 

Själv kan jag inte skryta med några större insatser mer än målet att få mina barn att  tänka innan de slänger. När vi bodde i sydvästra Frankrike var barnen i dagisålder och källsorterade med sträckta armar och halsar i de få kärl som fanns inför nonchalanta och förvånade sydeuropéer.  En nymodighet för 10 år sedan som det rynkades på näsan åt i staden där det rådde stor enighet om att lokalproducerad mat var bäst. Det viktigaste var att grödorna inte färdats för långt samt att de odlats fram under naturliga säsonger. Idag ploggar hela familjen i ett Sverige som inte hålls så rent som när jag växte upp och det skopades upp olja från stenar på kusten efter strandade tankers. Times are achanging. 

• Change our lifestyles a bit
• Det tysta svinnet
• All it takes is one leader and others will follow
• Notre Monde
• Följa säsongerna?
• Us grown-ups
• Tjäna pengar på klimatkrisen – såklart!
• Reseskribenten som tog en paus i flygandet
• Hur lurar man barn?
• Konsten att göra något