Min man bygger hus. Det har han gjort sedan han var ung, uppväxt i en hantverkande Londonfamilj som han är. Han har svårt att tro sina ögon, förstå det han dagligen ser där vi bor i Stockholm suburbia. Här byggs det nytt och rivs lika snabbt som en post försvinner på Facebook. Ett, enligt honom vansinnigt slöseri med nytt byggmaterial och gamla, fullt beboeliga hus som alla får stryka på foten till förmån för samvetslösa entrepenörer. Exempel: Små, men åretruntbeboeliga villor i området säljs till byggherrar som styckar tomter och river till grunden för att bygga nytt. Man fullkomligt krasar sönder dem med grävskopor utan att tömma eller genom att på något sätt ta tillvara på fast inredning såsom värmekällor, radiatorer, varmvattenberedare, moderna fönster, dörrar etc, etc. Demoleras, förstörs i en enda röra som därefter jämnas med marken till förmån för nytt, långbortistanproducerat och transporterat sista biten till Sollentuna med långtradare.
Men vi behöver väl byta ut gamla, ohälsosamma och ineffektiva, lågisolerande material mot nya? Jo, det håller maken med om, men inte på det sätt de hanteras av hans svenska eller ofta baltiska kollegor. Han som själv lärt, likt den kalkylerande elektriker han också är, att minutiöst räkna på materialåtgång efter arkitektritningar innan tillskärning eller montering. Mäta, såga, mäta om när det blir fel, skarva och framförallt aldrig slänga det som kan användas med lite uträkning. Häromdagen fick han under morgonpromenaden med hunden syn på en hel container (att slänga nota bene) full med hela, men överflödiga frigolitskivor för isolering och golvläggning. Det ser den som inte blundar dagligen, fläckfritt men överblivet material som virke, kakel, rör, isoleringsmaterial o s v som dumpas i containers eller vid sidan av byggen så att väder och vind tillåts härja fritt fram till oanvändbarhet. Byggherrar överkalkylerar eller rentav inte alls och deras anställda lämnas utan instruktioner för att ta vara på eller returnera det som blir över. De gör bra affärer ändå, det lönar sig inte att vara ekonomisk.. Samtidigt som vi vanliga konsumenter uppmanas att källsortera och återvinna.
Det talas mycket om matsvinnet och det är bra. Som engelsmännen säger – your mouth is bigger than your belly, eller “ta inte mer på tallriken än du kan äta upp”. Svårare än så är och borde det inte vara. Att kräva lite sunt förnuft av en vanlig byggnadsarbetare för att förstå att även arbetsplatsen är en del av kretsloppet är väl inte för mycket begärt? Precis som det som blir över efter middagen värms upp, eller storasyskons kläder läggs undan till yngre eller bättre behövande. Men det, det är en annan historia, i ett annat inlägg, en annan dag. Gilla, dela, tyck!
Changing our lifestyles 