Jag vet, jag har flugit runt världen de senaste decennierna utan minsta skrupler och nu, nu kommer jag här och tycker. Saken är den att det som har accelererat bara de senaste åren, nej dagarna, har fått mig att tänka om. Att omprioritera. Visst, det är toppenbra att källsortera, köpa gårdsgris och ekologiskt, bli vegetarian och byta ut bilen mot en el dito, men det hjälper liksom inte. Vi måste ge oss på de stora bitarna och då kan vi stå där med vår ploggapåsar och ekologiska mat, förpackad i hårdplast (!)
Visste ni att vi svenskar flyger 5 gånger så mycket som genomsnittsmedborgaren i världen? Visserligen flyger vi lite renare men vi gör det desto oftare, rika som vi är i jämförelse. I snitt flyger vi 1 gång per år, Malaga tur och retur och förbrukar då lika mycket CO2 som ett helt års bilkörning. Flyget som inte tas med i beräkningarna när man mäter klimatmålen! Hur tänkte man då?
Någonstans är det själva resan som är resan om ni förstår vad jag menar. Den där man färdas mot något, blickar ut över nya landskap, möter konstiga människor, ser fina hus, gulliga får, märkliga städer, fullproppade stränder, färgglada marknader, besynnerliga maträtter och känner mystiska nya dofter. Flyger man, ser och upplever man ju egentligen ingenting. Mer än identiska flygplatser, samma gamla muddrande säkerhetskontroller, samma stolar, samma barer och ingen mat ombord.
Vad jag menar är att våra resvanor blivit som våra konsumtionsvanor i övrigt. Kvantitet hellre än kvalitet. Det går så fort och vi har så bråttom att UPPLEVA något att man måste tjäna så oändligt mycket mer pengar för att ha råd att köpa paketresan till det avlägsna landet som den lilla initierade kretsen varit i eller ännu bättre – inte hunnit till. Som en slags hysterisk statusjakttävling. Själv jagade jag en gång “oupptäckta” resmål, lite av sport måste medges, men främst ändå av överlevnad. För att få ett reportage sålt till en kräsen tidning så att jag kunde bekosta nästa resa och projekt. Idag är det pimpad återvinning på medelklassresor medan bättre bemedlade kan köpa exklusiva, paketerade drömresor till andra sidan klotet.
Vad vi än gör så MÅSTE vi tänka om idag. Att flyga till Långtbortistan ÄR ingen välfärdssamhällelig rättighet längre. Det är en lyx som det gick att unna sig ända till i förrgår. Somliga har varit medvetna länge men ingen har lyssnat. Alla vi andra har ångat på i bästa strutsstil och ignorerat samtliga tecken, trott att allt var frid och fröjd och att världens befolkning stått i proportion till jordens resurser. Vägrat att se sanningen i vitögat. Jag tänker dra i handbromsen, lägga om rutten medan tid är, ta tåget, upptäcka äventyret runt hörnet, hålla igen, längta och fåtöljresa. Alltmedan tokstormarna rasar utanför husknuten och chokladbiten till kaffet ännu finns i butikerna.
Changing our lifestyles 
Som jag skrev i min facebook kommentar så tycker jag att det här med att sluta flyga inte är helt enkelt. Nu är jag part i målet och tycker att flyga är mer ett jobb än ett nöje. Men efter min senaste resa till Kap Verde så har jag tänkt på en del effekter av ett minskat resande. Dels det paradoxala att man lever klimatsmart när man väl är på plats. På vandringsön Santa Antao äter man superlokalt. I italien brukar man tala om zero kilometer mat men på Kap Verde gäller zero meter. Vi åt måltider där allt var odlat på gården. Till och med kaffet var odlat, rostat och malt på gården.
Man kan säga att vi åkte till råvarorna istället för tvärtom. Det är det ena. Den andra reflektionen är viktigare: vi vandrar på den kanske fattigaste ön på Kap Verde. Jag räknade ut att varje resenär som vi tar dit genererar c:a 7000 kr i intäkter till ön. Vi samarbetar alltid med lokala hotell, restauranger och guider. På en grupp med 12 personer blir det nästan 90000kr. Har vi totalt tio grupper ett år så bidrar vi med nästan en miljon kronor. Detta till ett land där månadslönerna ligger på ett par hundra Euro. Turism är den näst viktigaste inkomstkällan på Kap Verde ( som i många andra utvecklingsländer). Var skall de få pengarna ifrån om vi slutar att flyga! Om vi slutar att flyga så blir världen fattigare och vi lite dummare.
LikeLiked by 1 person
Helt klart en bra reflektion som får medhåll av undertecknad. Självklart ska vi inte upphöra helt med flygandet, vare sig för varor eller nöjes skull. Men vi får lov att tänka efter, både en och två gånger innan vi reser eller köper något som genererar en växande medelklass i andra länder, som i sin tur vill följa våra västerländska levnadsmönster. Föregå med gott exempel om man så vill. Sverige har fortfarande ögonen på sig och vi är lika beroende av omvärlden som de av oss. Faktum kvarstår att flyget är det största enskilda utsläppet av alla. Jag skulle gärna se en minskning av ex vis elektronik- och konfektionskonsumtion från Kina om det kunde ge mer utrymme för resande. I väntan på nödvändiga beslut och styrmedel ovanifrån får vi leta efter alternativa färdmedel. Varför inte tåg eller båt? Långsemester som man sparar både ledig tid och pengar för.
LikeLike
Att bara 20% av svenskarna kan tänka sig att avstå från att flyga betyder inte att de andra 80% struntar i miljön eller är okunniga. Det är nog så att man prioriterar resandet så mycket. Att åka Stenabåt eller tillbringa dygn i en tågkupé blir aldrig ett alternativ. Särskilt inte vintertid.
LikeLike
Nej det betyder snarare att man inte är beredd att göra den största uppoffringen som krävs för att vi även i framtiden ska kunna fortsätta att besöka de vackra platser du nämner. Att tro att vi i nuläget ska kunna fortsätta att välja och vraka bland alternativen, som om vi hade 4 planeter till är att blunda för fakta. Har du ännu inte upplevt tjusningen med att färdas med tåg har du något fantastiskt kvar att upptäcka! Se https://reformtravel.se/svenskarnas-dromresor-med-tag/ eller http://www.vagabond.se/artiklar/29181115/nu-blir-det-lattare-att-ta-taget-ut-i-europa/
LikeLike