Egentligen är det ganska enkelt. Eller borde vara. Vi tokkonsumerar fastän vi någonstans vet att det vare sig är bra för miljön eller den egna lyckan.
När jag var liten köpte vi inte ens hälften av alla prylar man gör idag. Ändå växte jag upp i ett ganska välbärgat hem. Inte sprang vi och bytte tv, soffa eller fritidsgadgets så fort det kommit ut något nytt på marknaden! Inte reste vi iväg hela familjen vartenda lov eller lediga långhelg kors och tvärs i världen. Man sparade, önskade och väntade samt insåg att den där toppenprylen eller resan fick vänta lite till. Och ändå var vi nog rätt beresta i min familj.
Idag har det blivit så billigt och närapå obligatoriskt att man måste ha varit i London och shoppat, självklart någon gång åkt till Thailand på solsemester, varit en eller ett par gånger i Alperna på skidsemester med den splitternya skidutrustningen o s v. Som om lyckan var helt förenad med prylkonsumtion och av att ha rest till de platser som alla andra varit på. Allt för att inte vara annorlunda. Shopping har blivit ett folknöje som vilken fritidssysselsättning som helst. Den som dör med mest prylar vinner.
Ändå vet vi vuxna människor att flygets framfart och långtradares utsläpp kors och tvärs över planeten är helt förkastligt och att den globala uppvärmningen måste hejdas. Vi vet att ökningen av fossila bränslen måste minskas drastiskt och att de klimatsmarta elektronikprodukter vi köper online kommer från Långtbortistan där man vid produktionen använder just fossil energi. Av den värsta sorten..
Changing our lifestyles 